Om alpackor
Alpackan (Lama guanicoe paca eller Vicugna pacos) är ett kameldjur som är besläktat med laman från sydamerikanska Anderna. Alpackans närmaste släkting är den utrotningshotade vikunjan.
5-6000 år sedan, började människan leva med alpackan och avlar den för dess mycket fina ull. I Europa har man hitintills använt ullen till handarbete och det finns fortfarande nästan ingen idustriell bearbetning och förädling av dem. De lugna och snälla alpackor med hus- och sällskapsdjurskaraktär användar man också i Tyskland i djurassisterad terapi.
Kännetecken:
Alpackans kroppsbyggnad är relativ lång. De har slanka ben, lång, tunn hals och huvudet är litet och trekantigt. Alpackan har en partåig fot med trampdyna och två klor. Alpackan har en mankhöjd av 80 – 100 centimeter och väger mellan 55 och 70 kilo. Färgerna går från helt vit över beige till brun och rödbrun till grå och becksvart – med otaliga nyanser. Det finns även flerfärgade djur i alla variationer.
Levnadssätt:
Alpackor är som alla kameler sociala djur och är mycket utpräglade flockdjur. De kan sörja sig till döds om de lever ensamma.
Alpackor är växtätare och livnär sig nästan uteslutande av gräs resp. hö och ensilage. Deras tredelade mage underlättar matsmältningen av växter. En alpackas dräktighet löper vanligtvis över 11½ månader +/- 2 veckor. Hondjuret betäcks vanligtvis två veckor efter sin förra födsel och föder således ett föl (i Sydamerika ”Cria” kallad) varje år.
